Att reflektera är något som inte är självklart att göra för alla studenter. vVd ska det reflekteras om, för vem relekterar jag och hur gör man för att nå ett resultat, kan vara frågor som studenter ställer sig.
På högskolan i Borås har ett projekt om reflektion som ett verktyg för sin utveckling i sin lärarroll använts. Detta är något som jag känner igen från min egen lärarutbildning som jag är inne i nu. likaväl känner jag igen de frågor och debn attityd som finns kring reflekterandet hos de studenter som citeras i Sonjas rapport. det är faktiskt ingen självklarhet att kunna reflektera. det är svårt att veta jur man ska göra för att det ska ge mig något. samtidigt som en reflektion inte ska vara prestationsinriktad vill jag som student få en respons på det som jag skriver, vilket blir en poradoxal situation. Därför anser jag att Sonjas metoder där en utomstående lärare från skol/förskoleverkstamheten kommer in som mentor för studenterna i reflektionssammanhang. På detta sätt så uteblir bedömningsmomentet som studentetn kan uppleva sker om examinatorn läser relektionerna.
Dock kan jag ställa mig frågande till hur ofta en reflektion ska ske. Ska den verkligen ske efter varje föreläsning, workshop eller seminarium? jag är av den åsikten att det är för ofta och att det snarare kan tendera till att bli slentrian i skrivandet.
Något jag eftertraktar är hur man egentligen ska reflektera för att se sin progression i sin yrkesrolls skapande. Jah anser att det borde diskuteras mer kring vad en reflektion egentligen innebär och hur den bör/kan skrivas för att kunna användas i syftet att se utecklingen.
/Åsa